asso

Grunden till att vapenexporten är en så viktig fråga är förstås att vapen används i krig. Av detta följer bland annat att länder normalt inte säljer vapen till sina fiender. Inget land vill att deras fina vapen ska användas mot dem själva. Detta ger i förlängningen att vapenförsäljning ses som ett tydligt diplomatiskt tecken på hur länder ser på varandra. Jag kan ta ett exempel:

Indonesien invaderade den 7 december 1975 Östtimor och slaktade under åren som följde runt 200 000 människor. Eftersom det är kontroversiellt att invadera ett annat land, :)  så tittade sig den Indonesiska regimen sig över axeln för att se vad deras mäktiga allierade USA tyckte om det. Svaret var att USA, som var rädda att kommunismen skulle sprida sig, ökade sin vapenexport till Indonesien. Alltså fortsatte Indonesien att ockupera Östtimor ända till Suhartoregimen under Clinton miste sitt amerikanska stöd och störtares. Lyssna gärna på när Noam Chomsky pratar om Östtimor, här.

Vapenexport är starkare än ord! När diplomater talar låter de som de vördar och högaktar  varandra hur de än känner för varandra, de kan ge varandra garantier och pratar mycket ****. Men när länder faktisk säljer vapen är det en mycket stark signal.

Så när vi säljer avancerade eldledningssystem till Saudiarabien är det ett direkt stöd till denna regim, vi godkänner att de använder tortyr.

Och när vi säljer flygplan till Pakistan säger vi att vi tycker det är ok att de har en diktator som störtat det demokratiska systemet, att de har skaffat kärnvapen i strid med ickespridningsavtalet och att det inte gör något att de stöder grupper som utför terrorism i Indien.